Retro Enzo Francescoli Tröja – El Príncipes Eviga Elegans

Enzo Francescolis karriär läses som en atlas över världsfotbollen mellan 1980 och 2000. Han föddes i Montevideo den 12 november 1961 och växte upp i en stad där fotbollen är en livsfilosofi. Han debuterade i Wanderers 1980, men det var flytten till River Plate i Buenos Aires 1983 som gjorde honom till kontinentens hetaste namn. På bara några månader vann han argentinska Metropolitano-titeln 1985–86 och kröntes till Sydamerikas spelare av året 1984. River Plates vita tröja med det diagonala röda bandet blev hans signatur, och bilderna av Francescoli i den dräkten är fortfarande heliga i El Monumental.

1986 sökte Europa hans tjänster. Racing Club de Paris köpte honom som flaggskepp för sitt ambitiösa projekt, men det var i Marseille från 1989 som han hittade sin europeiska scen. Tillsammans med Jean-Pierre Papin, Chris Waddle och en ung Didier Deschamps vann han Ligue 1 1989–90 och nådde Europacupfinalen samma säsong. Cagliari blev nästa kapitel, där han 1992–93 förde de blå-röda till en sensationell UEFA-cupsemifinal. Återkomsten till River Plate 1994 blev rentav mer triumfatorisk: tre Apertura-titlar, Copa Libertadores 1996 och Interkontinentalcupen samma år mot Juventus. Med Uruguay deltog han i VM 1986 och 1990 och vann Copa América tre gånger – 1983, 1987 och 1995, det sista hemma i Montevideo. Den eviga rivalen Boca Juniors fick alltid extra elden i blicken hos honom under Superclásico, och hans frisparkar mot de gulblå är fortfarande YouTube-folklore.

Francescolis storhet är omöjlig att förstå utan kontexten av lagkamraterna. I River Plate på 80-talet spelade han bredvid Norberto "Beto" Alonso, en annan mästerlig tian vars stafettpinne Enzo tog över. Han dirigerade en ung anfallslinje med Juan Gilberto Funes, och senare på 90-talet skapade han magisk symbios med Marcelo Salas, Hernán Crespo och Ariel Ortega – en kvartett som höll Sydamerika i sitt grepp. Tränaren Daniel Passarella, själv en River-legend, byggde lag runt Francescolis intelligens och tillät honom den friroll som hans stil krävde. Senare ledde Ramón Díaz det legendariska 1996-laget som vann Libertadores.

I Marseille korsades hans bana med Bernard Tapies revolutionerande ägarskap, och han spelade tillsammans med Abedi Pelé, Carlos Mozer och den nämnde Papin. Det var i Marseille den tonårige Zidane såg honom från läktaren och förälskade sig i hans lugn med bollen – en kärlek som förseglades när Zidane döpte sin förstfödde son till Enzo. För Uruguay var han generationens fixstjärna tillsammans med Rubén Sosa, Antonio Alzamendi och Pablo Bengoechea, och under Óscar Tabárez nådde han VM-åttondelen 1990. Hans avskedsmatch på El Monumental år 2000 fyllde stadion till bristningsgränsen – ett farväl värdigt en prins.

Få tröjor i samlarvärlden bär lika mycket karisma som de Francescoli burit. Hans River Plate-tröjor från mitten av 80-talet, tillverkade av Adidas med det klassiska röda diagonalbandet och Fabricaciones Militares som bröstsponsor, är heliga reliker för argentinska fans. Modellerna från 1986 och 1989 med trekloversmärket är särskilt eftertraktade. När han kom tillbaka till River 1994 bar han Adidas-tröjor med Quilmes-loggan – 1996 års Libertadores-vinnande modell är en av de mest sökta i hela samlarsfären, gärna med nummer 11 på ryggen.

Marseille-tröjorna från 1989–90 i den vita Adidas-designen med Panasonic eller RTL som sponsor representerar fransk fotbolls guldera och kostar idag hundratals euro i god kondition. Cagliari-tröjorna i de röd-blå ränderna, ofta med Umbro och bingosponsorn, är mer sällsynta och därför attraktiva för nischsamlare. Uruguay-tröjan i ljusblått – la celeste – med Uhlsport eller Puma-emblem och Copa América-märket från 1995 stänger cirkeln. Detaljer som broderade märken, originalsponsorer utan reproduktioner och korrekt nummertryck avgör värdet.