Retro Valencia Tröja – Fladdermössen från Mestalla

Valencia CF grundades den 18 mars 1919 på en kafé i centrala Valencia, när en grupp entusiaster beslöt att staden förtjänade sin egen storklubb. Den första guldåldern kom på 1940-talet med det legendariska "Eldanfallet" – Mundo, Amadeo, Asensio, Epi och Gorostiza – som vann tre La Liga-titlar (1942, 1944, 1947) och två Copa del Generalísimo. Mestalla-stadion, invigd 1923, blev snart en fästning där Real Madrid och Barcelona fruktade att gästa. På 1970-talet kom en ny era med den argentinske målkungen Mario Kempes, som ledde klubben till Copa del Rey 1979 och Cupvinnarcupen 1980 – en magisk natt i Bryssel där Valencia besegrade Arsenal på straffar. 1980 vanns även UEFA Super Cup mot Nottingham Forest. Den moderna eran tillhör Rafa Benítez, som mellan 2001 och 2004 gjorde det otänkbara: två La Liga-titlar (2002, 2004) och UEFA-cupen 2004, medan den rika eliten såg på. Dessförinnan nådde man två raka Champions League-finaler under Héctor Cúper (2000 mot Real Madrid, 2001 mot Bayern München) – bittra förluster men bevis på europeisk storhet. Rivaliteten med Levante UD i Derbi de la Ciutat och eviga drabbningar mot Real Madrid och Barça har definierat identiteten. Ekonomiska stormar, ägarkris under Peter Lim och nästan-degradering har testat fansens tålamod, men Los Che-andan består – envis, stolt och oförglömlig.

Ingen spelare symboliserar Valencia som Mario Kempes, den argentinske VM-hjälten 1978 vars långa hår och explosiva mål förvandlade Mestalla till ett tempel. Hans två perioder i klubben (1976–1981 och 1982–1984) gav 146 mål och legendstatus för evigt. Före honom dominerade "Eldanfallet" på 1940-talet, med Mundo som klubbens genom tiderna största målskytt med 256 mål. Fernando Gómez, mittfältsgeneralen med över 550 matcher mellan 1983 och 1998, representerar klubbkärlek i renaste form. Under Benítez-eran blomstrade Pablo Aimar, Rubén Baraja, David Albelda och den rumänska mittbacken Cosmin Contra, medan Roberto Ayala var en av världens bästa mittbackar. Anfallaren David Villa gjorde 129 mål mellan 2005 och 2010 innan han motvilligt flyttade till Barcelona, och Juan Mata vävde magi på kanten innan Chelsea kallade. Santiago Cañizares höll målet rent i över ett decennium och blev spansk landslagshjälte. På tränarbänken utmärker sig Alfredo Di Stéfano (ja, han tränade klubben 1970–1974), Rafa Benítez (två titlar), Claudio Ranieri och Unai Emery. Den argentinske taktikern Héctor Cúper tog laget till två CL-finaler men föll båda gångerna. Varje generation har sin idol, och varje Valencia retro tröja bär ett namn värt att minnas.

Valencias tröjor är bland Europas mest estetiskt distinkta – den rena vita hemmatröjan med svart-och-orange detaljer har en medelhavsk elegans som få klubbar matchar. 1970- och 80-talens tröjor från Adidas hade enkla kragar och minimalistisk design, med "Valencia C.F." broderat snett över bröstet i klassisk stil. 1990-talets Luanvi-tröjor introducerade sponsorer som Jägermeister och senare Ford, och den ikoniska fladdermusen flyttades runt på bröstet i olika iterationer. 1999–2001 års hemmatröja, buren under Champions League-finalerna, är en samlardröm – ren vit med orange accenter från Kappa. Nike tog över 2001 och klädde klubben genom Benítez-eran, inklusive den historiska 2003–04 hemmatröjan med Toyota-sponsorn. Bortatröjorna har varierat mellan svart, orange och marinblått, och tredjetröjorna har ibland utforskat djärva mönster. En retro Valencia tröja fångar medelhavssjälen – enkel, elegant och tidlös. Samlare jagar särskilt Kempes-eran (ADIDAS, slutet av 70-talet), Cúper-eran med Kappa, och Benítez-guldet med Toyota-loggan.